Garter Snake Fakta: Djur i Nordamerika

Fysisk beskrivning

The Garter Snake, som också kallas en "trädgårdsmästare" orm eller "trädgård" orm, är det vanliga namnet som hänvisar till en ofarlig grupp av ormar med ganska tunna kroppar. Dessa reptiler utgör släktet Thamnophis, och är endemiska mot Nordamerika. Garter ormar finns i olika färger beroende på arten, men de flesta har tre längsgående ränder som är övervägande grönaktiga eller gulaktiga. En av dessa ränder går ner i mitten av ryggen, med en annan på var och en av de två nedre sidorna av kroppen.

Diet

På grund av att Garters nästan uteslutande bor i områden som har någon form av vatten i närheten, och det är köttätande, bör det inte överraska att amfibier, regnmaskar och andra insekter utgör en så stor del av deras kost. Såsom är fallet med många ormar, svalas deras mat ofta, sans tuggar. Gemensam byte till stridsslangen inkluderar också leeches, myror, grodaägg och syrsor.

Habitat och Range

Många sorter av Garter Snake finns i hela Nordamerika. Deras breda fördelning i denna region beror på deras anpassningsförmåga till olika livsmiljöer och kostvanor. Deras njutning av närhet till vatten varierar mycket, med de i de västra delarna av Nordamerika mer vattenlevande än sina östliga amerikanska motsvarigheter. Deras livsmiljöer kan sträcka sig till skogar, fält, skogar, gräsmarker och gräsmattor. Garter ormar har listats av International Union for Conservation of Nature 'Red List of Threatened Species' som att ha "minst bekymmer" "när det gäller hot om utrotning. Detta beror i stor utsträckning på att dessa ormar har ett stort habitatområde och befolkningsstorlek, som står på ungefär en miljon vuxna. Dessutom spelar deras högt effektiva försvarsmekanismer också en hand i den grad som ryggslangarna blommar. Eftersom garterslangar är kända för att vara mycket elusiva, lever de ofta ofta med människor och därigenom undviker man ofta utmaningarna för mänsklig inblandning i sina territorier, eller tvärtom, deras egna intrång i mänskliga utrymmen.

Beteende

Dessa ormar kommunicerar med varandra genom att följa varandras spår som är "feromon" -centrerade. Dessa utsöndrade kemiska budbärare spelar betydande roller i märkningsområden, såväl som att hitta potentiella kompisar under parningstiderna. De flesta Garter-ormarna är inte aggressiva i naturen, men om de störs, spoler och slår de ofta, eller de kan släppa ut en illaluktande och muskukruvad utsöndring från en speciell körtel nära cloaca för att förebygga skada. Detta är en av de primära försvarsmekanismerna hos Garter ormar som kan användas när de försvinner av rovdjur, nämligen hökar, tvättbjörnar och kräftor. Dessutom kan dessa ormar också slither in i vattnet för att undkomma terrestriska rovdjur. Att vara heteroterma reglerar de sina kroppstemperaturer genom att bada i solen eller genom att uppta stora gemensamma platser under viloläge för att skapa en kollektiv värmekälla och isolering med sina massor av kroppar. Garters är också migrerande ormar.

Fortplantning

Garter ormar går ofta in i "brumation" innan parning, ett vilande beteende där de slutar äta i ungefär två veckor för att rensa sina magar av alla livsmedel som skulle rotna där annars. De börjar sedan paras omedelbart efter att de kommer från brumation. Män kommer ofta att möta i kort ordning med flera honor och efter att ha tagits ihop kommer kvinnan att lämna parningsläget. En gång ifrån parningområdet kommer kvinnorna att vända sig till sourcing av mat såväl som att hitta en lämplig plats att föda. Intressant är att spermier från män kan förvaras inom kvinnornas kroppar i flera år efter sammansättningen innan de faktiskt befruktas. Äggen som innehåller unga är inkuberade i deras mammas underliv. Grekland är mellan 2 och 3 månader för de flesta ryggslangar och efter att ha inkuberats hos mödrarna är de unga födda levande. Det finns ett brett utbud av ormar födda på en enda gång från en ensamstående, eftersom det finns mellan 3 och 80 ormar födda i en enda kull. Efter en levande födelse är unga Garter-ormar i huvudsak oberoende omedelbart.